Dagen började som vanligt med frukost. Fixade sedan lite med mitt CV och personliga brev, som jag stoppade i väskan och körde sen till skolan. Var ju ljust ute nu. Eftersom jag körde senare än vanligt.

Sen till museet där det var frukost och sen in i hörsalen för att höra presentationer av alla närvarande bolag.

Kanske inte jätteintressant. Sen ut och mingla.

Gick först till Infratek för att prata lite med dom. Känner ju en som jobbar där, och som dessutom råkar vara på deras broschyrs omslag.

Pratade om lite praktik och sådant med bland annat Infranord och Strukton och gick sen och åt i restaurangen.

Idag serverades "Handbankad schnitzel med ost och runda gröna ärtor". Mycket gott.

Sen iväg och byta om. För nu skulle vi köra den största maskinen hittils.

Nämligen skolans spårriktare.

Vi ställde i ordning maskinen och fick varrsitt headset med komradio. Behöver jag nämnna att det sades mycket om "Requesting takeoff" och liknande? Maskinen körde ut på vändskivan och vi vred den till rätt läge. Sen ut på bangården. När vi stod på rätt plats fällde vi ner mätvaggorna och två personer hoppade in i "pungen". Sen började dom köra. När de var klara hoppade jag och en till person in och vi fick en kort introduktion. Först körde den andra men sen tog jag över.

  I princip använder man tre reglage: Två pedaler och en spak.

Vänsterpedalen trycks ner och hålls nertryckt. Stoppaggregaten går ner i backen två gånger, sen rör sig maskinen framåt. När den är i rätt läge släpper man pedalen. Sen trycker man ner den igen och cykeln startar igen. Skulle man hamna fel kan man köra framåt med hjälp av högra pedalen och bakåt med en spak på armstödet.

Ibland får man flytta bommen där lyftkrokarna sitter och då måste man sträcka sig till en spak på mittpanelen och peta på denna.

En förvirrande sak i det hela är att bakåt är åt det hållet näsan pekar och bakåt är i den riktning du har ryggen. Men det satte sig snabbt. Och det var kul. Det var plötsligt fika och då hade vi nått fram till en växel. Nu kan visserligen denna maskin stoppa i växlar men det skulle inte vi göra. Så jag fick backa maskinen. Det känns rätt konstigt att köra en så stor maskin utan att kunna titta i färdriktningen. Man ser bara sliprar, kolvar och annat.

Ja, ni kan ju få se själva i denna video:

Efter fikat gick vi ut igen och två andra körde. Sen fick jag hoppa ner i maskinen igen med samma person som förra gången och så fick han köra mer. Sen när vi var klara med andra stoppningen av spåret körde vi tillbaka till lokstallet. Jag satt i pungen under resan. Vi ställde in maskinen och bytte om och så åkte jag hem.

Köra spårriktare skulle man ju kunna göra i framtiden.

Eftersom vi arbetat så bra är vi lediga i morgon. Jag har inget inplanerat.