Vaknade på morgonen, men allt var inte som vanligt. När jag skulle göra kaffe jamade det utanför köksfönstret. Var hyresvärdens ena katt (Norsk skogkatt) som inte uppskattade vädret (blåst, regn och kyla) så den tyckte att jag gott kunde släppa in den. Så jag öppnade köksfönstret (är ju i markhöjd) och katten hoppade in. Släppte sedan upp den till sin husse och matte.

Sen åt jag frukost och när jag kom ut på parkeringen kom precis den andra personen som hyr delar av samma villa jag bor i hem. Klockan 7:21. Undrar vad han jobbar med då.

Nåväl, till skolan och byta om. Pinnlödning är inget man blir varm av så det fick bli underställ idag.

Sen samlas utanför och sen gick vi och hämtade pinnlödningsaggregatet och började pinnllöda för spårledningen till det nya vägskyddet (bomanläggning, järnvägskorsning med bommar). Självklart hade vi placerat ut hindertavlor. Jobbigt att bli överkörd av slipersbytare eller liknande.

Såhär ser en hindertavla ut. Hindrar såklart inte rent fysiskt utan är för att eventuellt vilsna förare av räslgående fordon ska se att här är spåret spärrat.

Först fick vi dock felsöka maskinen. Blinkade "Error". Visade sig beror på säkringen. Så jag tryckte ut den (borde ploppat ut själv) och tryckte i den igen och så funkade den.

Nedan en film om hur pinnlödning utförs, ungefär. Alla moment är inte med.

Aggregatet använder 36V likström. Jordlina fästs i rälen (med magnet) och när man trycker pistolen med "skottet" mot rälen och trycker av sluts kretsen. När silvertoppen i pinnen/lodet/skottet smält bryts strömmen eftersom metallen ej längre ansluter till pistolen. Upprepa proceduren för varje kabel,

Klart!

Ungefär vid elva var vi klara och gick bort till de andra, som höll på med rälsbytet vi påbörjade i tisdags.

Vi pinnlöde lite där också och aggregatet behövde laddas lagom till lunch. Det lastades in i Opeln och kördes till laddning. Själv gick jag in till centrum och åt på en restaurang där, Några signalare anslöt.

Sen tillbaka för att prata lite med kompisarna och sen gick jag och den jag pinnlött med ut till Opeln och körde till svetshallen och hämtade lite pligg, pinnar man sätter i gamla spikhål i träsliprar. Sen åkte vi bort för att attackera högen med slipers i bangårdens norra änden. Uppgiften var att med två mutterknackare dra ur bultar till Heybackplattor och lasta plattor och bultar i varsin pall.

En hög med slipers.

Så, efter tankning och byte av startsnöre drog vi igång varsin mutterknackare (tvåtaktare) och började gå lös på skruvarna. En del satt som berg, vilket berodde på att de skruvats i bokslipers. Rök fint ur hålen efter utskrivning.

Vi åkte till fikat och sen fick jag köra.

Underbar bil när jag väl kom på att dieselbilar ofta har annan utväxling. Så man ska ligga kort tid på ettan och sen fort i med tvåan och trycka till ordentligt.

Vi åkte först för att hämta mer pligg till rälsbytargänget därefter åkte vi till norra delen av bangården igen och fortsatte med våra plattor.

Tyckte maskinen var så svår att få igång men det berodde, kom jag på efter ett tag, på att jag försökte starta f-nskapet med "växel" i, dvs inte i noll utan i "utskruvning". Gick lättare när jag åtgärdat det.

Skruvarna fortsatte sitta benhårt med lossna efter milt till besinningslöst våld av olika slag (mestadels slägga och så mutterknackaren). En skruv gick till och med av.

Vid halv fyra åkte vi tillbaka till dom andra och lastade saker.

Såhär långt har de kommit med rälsbytet. De gamla rälerna har avlägsnats och nya har börjat läggas in.

De har uppenbarligen legat i kurva för de var fortfarande böjda så problem hade uppstått vid spikning.

Sen körde till hus A igen och parkerade bilen, sen var det hemgång.

Till sist, en sliper som en gång i sitt liv blivit befodrad från träsliper med spikbefästning till träsliper med Heybackbefästning:

Och en som har haft först fjäderspik (tror vi, utifrån hålbilden) och sen Heyback:

I morgon fortsätter rälsbytet.

Dagen började som vanligt med frukost och sen färd till skolan.

På med arbetskläder och sen samlas utanför. Min grupp gick till svetshallen och hämtade två fordon, en Mercedes Unimog och en Opel pickup. Sen begav vi oss till arbetsplatsen.

De båda fordonen parkerade.

Uppgiften var att byta räls. Enkelt, kanske vissa tänker. Men betänk då att vi måste finna bra rälslängder, kapa dessa fria från svetsskarvar och få till vettiga långder. Till detta tillkommer också att några sliprar måste sänkas för att de rälerna vi lägger, 50 kg/m, är högre än de som 41-kgs vi avlägsnar. För att inte få en abrupt höjdsklllnad i skarven krävs det att de sänks något. Höja sliprar är enkelt, bara lyfta och stoppa. Sänka är svårare. Så vi kastade oss över verktygen.

Området vi arbetar på är ungefär mellan de röda linjerna. Spåret närmast i bild är 50-kgsräler på träslipers med spikbefästning. Här har vi börjat gräva ut sliprarna något.

Jag kastade mig över att lossa skarvjärnen.

41 kg-räl till vänster, 50 kg till höger.

Vi mätte, kapade, avbefäste och hade oss och fikade också.

Läraren ville ha de gamla rälerna i behändiga 8-meterslängder. Eller ja, om man nu anser 328 kg vara behändigt.

Så jag tog kapmaskinen och kapade en snitt i rälen.

Ett kap. Observera att rälsen är gjorda av tyska Krupp 1938.

En skolklass (Sjundeklassare) kom på besök så vi tog lite övertid så de fick se när jag grävde och de andra kapade.

Även den andra gruppen visade upp sig, de bytte slipers med sliperbytare.

Skolklassen beundrar sliperbytare.

Sen åt vi mat. Jag hade ingen dosa så det blev Korv stroganoff i restaurangen. I morgon kanske jag går in till Centrum och äter men jag är inte säker.

Efter lunch fortsatte vi. Jag åtog mig att borra hål för skarvjärnen. Dock var flaskan för såpvattnet trasig så vi fick skaffa fram en annan. Sen började jag borra. Eller hade börjat borra om jag inte fick brottas med Hondamotorn som ville krångla och stanna. Första hålet tog nästan fem minuter att borra. Men jag kom igenom. Envisheten vann över maskinen. De andra hålen gick riktigt bra.

Vi fikade och fortsatte sedan med räskapning och borrning. Dagen började gå mot sitt slut och vi började plocka ihop.

Några av  de redskap vi använda. Mutterknackarna ej på bild.

Verktyget längst till vänster (inte kapskivorna alltså) är rälsborren, sen de andra två är rälskapmaskiner från Huskvarna. Den högra av dom är den kraftigare av dom.

Vattendunkarna innehåller såpvatten och krävs för att  inte förstöra borret när man borrar räls.

Brandsläckaren är använd, det kapades räls med skärbrännare och då brann det lite i en slipers och brandsläckaren stod närmast. Läraren tyckte att de skulle  använt vatten, men vad är bäst, att ta det närmaste eller springa runt och leta? Hade det varit torrt i markerna gäller det ju sekunder.

Verktygen lastades in i bilen och vi gick tillbaka till hus C för att byta om.

Sen åkte jag hem och i brevlådan låg avi från Schenker. Så jag fick bege mig till Förslöv.

Visade sig vara min ryggsäck som kommit.

I morgon fortsätter jobbet, vi är inte klara ännu, vilket inte heller lärarna räknat med att vi skulle vara heller.

Och vad menar jag med Naziräls? Jo, för några år sedan upptäckte någon att det låg räls tillverkad under andra världskriget av Krupp eller annan tysk tillverkare i Storängen i Nacka. Denna person blev förfärad över detta och ringde till lokaltidningen Nacka Värmdö Posten. Där hittade han nån kvällstidningsreporterwannabe som ringde till bland annat mig för att få det bekräftat att det låg räls från andra världskriget i Storängen. Jag svarade ja och att det är rätt vanligt med sådan räls.

Nästa vecka var det en artikel i NVP med rubriken "Naziräls på Saltsjöbanan" och det tyckte hag var lite kul. Skriva en artikel om absolut ingenting.

Till skolan, ombyte och mötas utanför- Vi delade upp oss i de vanliga grupperna.

Vår grupp gick bort till lokstallet och hämtade verktyg och två handtrallor. Den ena lastades med vertyg och den andra med sliprar. Sen gav vi oss ut och bytte några slipers på det traditionella sättet, med spade, spett och sådant.

En del var ju repetition för mig som har bytt några sliprar men jag fick också en del nya tips. Vi fick ut första slipern ganska lätt och sen stoppades den nya in.

Första slipersen på plats och redo att spikas.

Sen spikades det för brinnande livet och så skyfflade vi tillbaka makadamen igen.

Min grupps första slipersbyte. Man kan ju tro att vi aldrig gjort annat.

Sen tog vi fika. Efter fikat gav vi oss på en till. Den gick att gräva ut ganska lätt, eftersom den gick att lyfta upp mellan rälerna pga att den var totalt sönder. Ganska lättgrävt sedan. Jorden i Ängelholm är inte så mycket jord. Mest kalkrik sand. Efter att ha stoppat in en ny slipers och stoppat denna började det regna. Vi snyggade till lite och lastade upp de gamla sliprarna på ena trallan och lastade dom på en lastpall. Micke, en lärare, passerade och ropade till oss som höll på lasta att de skulle passa så inte jag tog med mig slipersen till VIrserum. Så skedde inte och vi gick och åt mat. Idag hade jag dosa med mig. Kyckling med curryris hade jag lagat till.

Efter lunch bytte grupperna så vi skulle nu byta en räl, eller lägga in en så kallad passräl. Platsen var redan given, för gruppen innan hade räknat fel och kapat 20 centimeter istället för 20 mm så deras räl hade blivit för liten.

Medan jag och några till knackade bort heybackklämmorna och lossade skarvjärnen med bensindriven mutterknackare (ännu en monstermaskin)   kapade de andra räls till rätt längd.

Gamla rälen borttagen och avbefäst och håller på lyftas undan.

Sen fick vi tips om hur man lyfter en räl. Och efter några "Åååå... hej!" som fick en del på plattformen på andra sidan bangården att häja ögonbrynen, låg den längs med den andra rälen. Sen var det bara att baxa på plats. Exakt 10 mm skarvmellanrum fick vi till, alltså totalt 2x10mm.

När det låg  på plats hade vi rådslag. Ta en tidig fika och sen befästa, borra hål och skruva skarvjärn, eller tvärtom?

VI bestämde oss för tvärtom så jag började knacka in heybackklämmor medan några andra körde rälsborren. Sen körde vi mutterdragare igen, men den blev sur. Så det blev till att byta maskin. Tur vi hade en Unimog med verktyg. Vi började plocka ihop och sen fick vi ta en fika innan vi gick hem. Så vi gick och tog en fika. Vi kom när de andra gick för klockan var cirka 14:25. Vi satt och snackade ett tag och sen gick vi och bytte om och jag åkte hemåt. Tömde brevlådan. En avi bland annat. Gick ner och öppnade dörren. Fick besök av husets katt, tog en liten lov i lägenheten och sen gick den upp till sig när jag öppnat den dörren.

På ICA hade dom dock inte fått in paketet. Stod "hämtas tidigast 20/10 16:00. men det fanns ändå inte. Skumt. Får försöka i morgon igen.

I morgon är det för övrigt skolbänken igen. "Spårsvetsinfo" med en gammal räv.

Till skolan, ner i omklädningsrummet och svida om till arbetskläderna. Sen till svetshallen för att där dela oss i de två grupper vi kommer ha framöver. Jag delegerades till att dra in vagnen med maskinerna på i växelmontagehallen. Där visade han hur man monterar isär maskinerna för att göra service. "När ni är ute i fält kommer ni inte kunna åka hem för att få den lagad" som han uttrycke.

Vi delades sen upp i två grupper om fyra personer och tilldelades en varsin maskin, en Huskvarna och en Vossloh.

Söder om svetshallen visade läraren vad vi skulle göra, kapa räler i 1200 mm-bitar.

När han visat var det dags för fika. Vi gick och fikade i våra fina kläder och ögonskydd- och hörselkåpor klämda på huvudet. Mycket snyggt.

Sen upp och kapa. En riktig helvetesmaskin, särskilt när man, som jag, kör den när kapskivan är på väg att ta slut. Vidare fick vi lära oss att om man inte tömmer "skölden" på diverse slaggrester och sen byter kapskiva så får man snart byta kapskiva igen. Det lärde vi oss då den andra gruppen råkade ut för kapskivehaveri efter byte. 100 spänn åt skogen alltså.

När vi kapat varsitt kap med Huskvarnan bytte vi och vi fick istället monstermaskinen med 5,8 kW /7.8 hk) 2-taktare från Huskvarna. Ska kunna kapa en 60-kilosräl på 1,5 minuter med rätt skiva.

Mitt första kap (gjort med lilla Huskvarnan med slut kapskiva)

Vid lunch var vi klara och jag hade glömt dosa idag med. VIlket var tur för det satt verkligen bra med älgfärsbiffar med gele, potatis och lite lingon efter förmiddagens rälskapning.

Efter lunch skulle vi vara inomhus. Man visade oss olika borrmaskiner för att borra i räls, sen fick vi tre olika räler (SJ43, BV50 och UIC60), varsin borrmaskin (per grupp alltså) och lite skarvjärn. Uppgiften var att med hjälp av rätt mall borra hål och sen skarva ihop rälerna med övergångsskarvjärn. Vi fick en bensindriven maskin till att börja med. En Rotabroach Rhino 4 med en Honda GXV57 (Fyrtaktarer).

Vi hade lite strul med maskinen så vi höll nästa på att få borret att skära ihop. Kylvattnet läckte ut överallt utom i borret.

Men det fixade sig och vi fick gjort fyra hål i BV50:n (två per ände). Sen bytte vi till en elborr av för mig okänt märke. Gick nästan lättare med den, men den lät faktiskt mer än den bensindrivna.

Mitt första borrhål, i en BV50-räl- Kylvatten (bestående av såpa och vatten) syns i karet nedanför och på rälshuvudet ligger mallen för att få hålen rätt.

Vui borrade två hål i SJ43:an och plötsligt var det fika (värst vad tiden går fort), efter fikat borrade jag ett hål i UIC60:n med elmaskinen och efter sista borrningen var det så dags att skarva ihop grejerna för att sedan ta isär dom igen efter förevisning hur man enklast baxar en räl. Nu återstod städning. Kylvattnet hälldes ut i brunnen (nej, inte dagvattensbrunn utan brunn avsedd att ta emot vatten med föroreningar. VI talar om en hall där man svetsar, borrar och gör allsköns andra grejer med räler.

Vattnet uthällt. Endast borrspån och de små "pluggar" som blir när man borrat klart. Långa spån var bra, då slet man inte på borren så mycket. Fredrik i vår grupp fick decimeterlånga.

Sen fick vi gå hem.

I morgon är det insättning av passräl och byte av slipers som står på schemat. Ett jobb som spåren på skolans bangård är rätt vana vid.